will it ever stop

(OBS!!!! SKRIVIT I MÅNDAGS, 4/9)
och idag, just nu och några timmar tillbaka, känner jag mig sådär fånigt lycklig igen. glad fast jag inte riktgit vet varför. jag har ju både varit i skolan mellan åtta och fyra och dansat balett. konstigt? men jag känner mig lycklig och pigg, även om jag vet att jag sovit väldigt för lite de senaste dagarna.
kanske var det för att idrotten var inställd och jag fick äta med anna, vara med anna ett tag och sen vara med andréa. kanske var det för att min klass var ovanligt glad. kanske var det för att min balettlärare kallade mig vid mitt namn, och min första tanke var, åh, hon känner igen mig, hon vet vad jag heter.

men min klass var glad. trots att det var matte och trots att det var sista lektionen sent på dagen och trots att vi hade haft håla i fyra timmar och väntat på religon och matte. dom skrattade och drog skämt, tillsammans, ja TILLSAMMANS. min klass, tillsammans. även om inte jag var så delaktig, så satt jag iallafall där längst bak i mitt hörn och skrattade. ja, jag skrattade utan att dölja det denna gången. skrattade utan att känna att det var för att jag tjuvlyssnat. tillochmed viola och malin skrattade, som annars brukar sitta och kolla ner och inte lyfta blicken. tillochmed staffan och philip skrattade. tillochmed.

och läraren skrattade och sa att hon var så glad över att se oss glada och så pigga, och att det nästan var svårt att få stopp på oss. men hon var glad att vi var glada. koncentrera er lite mer på matten nu bara. och dom var lyckliga tillsammans, eller, jag uppfattade det så iallafall. och det var inte lika spännt som det varit dom andra två veckorna. nej, för ett tag kände jag att jag satt och log åt min klass, glad att jag var där med dom.
även om jag inte riktigt var DÄR med DOM, eftersom jag som vanligt satt ensam på min bänk, längst in i hörnan där bak, och dom flesta hade ryggarna mot mig, men jag var ända med mer än vad jag varit förut. jag blev glad. det var så skönt, att folk bröt sina vanliga "gäng" och pratade med andra som dom inte brukade prata med, även om det bara handlade om mattetal eller får jag låna din miniräknare eller kan jag få sitta där. jag tyckte det var kul att iaktta.

och baletten gick så bra. jag gick ut från studion med ett leende! jag minns inte när jag gjorde det senast. hon kunde mitt namn. hon sa bra maria. hon sa ja, det är fint, jättebra, håll där, du är vigare än vad du tror. hon log mot mig. vänligt. och jag hängde med. ja, visst gjorde jag fel och tog fel ben och tog bak när det skulle vara fram, men jag hängde med när jag inte gjorde fel. och det blev mindre fel än vanligt. sträckta knä, ben, tår. bra maria. bra. och jag kände mig stolt över insatsen på lektionen idag. nästan så jag ville säga till mamma i bilen efterår, ååh, mamma, gud vad bra det gick på baletten idag! men jag lät bli. men jag var nära. och gud vad bra det gick på baletten idag.

och imorgon ska jag på läger med alla estet-ettor till onsdag. jag vill inte, men jag ska försöka göra det bästa av situationen och försöka kläcka min ensam-varg-stämpel. man har inte roligare än man gör sig. men boken och mp3n och mobilen med iallafall. och jag är ledsen att det blir så långt, men ibland blir jag så skrivsugen, och då måste jag skriva, och när jag väl har börjat kan jag inte få stopp på fingrarna! dom bara springer över tangenterna och det är en härlig känsla tycker jag, och jag vill aldrig sluta skriva, aldrig sluta skriva.