this isn't how i wanted things to be

tänk att en bra bok, te, kanelbullar och lite glass kan få en att känna sig så mycket bättre. och ett fjantigt tv-pogram som tod model, förstås. jag kollar aldrig på det, och just idag var det finalen. och jag är så glad att jag kan glädjas med andra. det gör mig verkligen glad när jag kommer på mig själv med att sitta där i soffan och le bara för att jag tänker på hur förträffligt lycklig hon måste vara just nu (även om jag vet att det sändes för länge sen i england). så jag satt där och log för mig själv och för tjejen som vann och för hennes familj och för alla andra som log med henne. det var skönt att le.

allt jag behövde var kanske bara en förändring. som att jag köpte nya byxor igår eller som att anna är i bulgarien i en vecka eller som att mamma har bytt mugg vi har tandborstarna i från en lila till en vit eller som att andréa har bytt linje. som att jag nu kommer få börja gymnasiet ensam och osäker och rädd, precis som alla andra finniga tonåringar och jag kommer stå där som alla andra och be någon att bli min vän.
jag kommer säkert få fina vänner som jag kommer dela många lyckliga stunder med och få många fina minnen med och vänner för livet och en vacker student och ut i världen och hejdå.

jag tror nog att jag kommer få bra vänner iallafall. men det är bara så svårt för mig att förstå. jag förstår inte. jag förstår inte hur människor som kanske kommer vara mina vänner för evigt, och människor som jag kan likna mig vid och människor som är precis som jag eller tvärtom fast man passar ändå, jag förstår inte hur man skulle lyckas hamna i EXAKT samma klass som dom. av hur många klasser som helst. jag förstår det inte! fast det är ju klart. det är ju inte säkert att man hittar sin soulmate i sin nya klass. jag har redan hittat min. =)

för att göra rätt för mig, så menade jag inte förut att det var skönt att anna var borta. för det är det inte. den här dagen har nog varit tillängnad henne, tror jag. jag har läst & saknat & skrivit & saknat & tänkt & saknat. det här kommer bli den första och sista veckan jag är utan henne på hela sommaren. tänk, jag har träffat anna varje vecka den här sommaren. inte en enda vecka har vi varit utan varandra. vilken omställning detta blev. jag vill bara ha ett tecken. en gest att hon lever och mår bra och har kul. men hur skulle det ske? jag tror iallafall att hon har kul. det har hon säkert. =)
nu har jag inga fler saker att prata om, så nu kan jag ju skriva om vad jag gjort sen jag skrev sist, iallafall för frida som läser mig blogg och vill veta vad jag gör!

lördag: vik (utanför simrishamn) med anna och andrea och carro och vi hade picknick och såg lamont och det var underbart kul. =)
söndag: anna åkte hem och jag var bara hemma och nördade mig framför datorn antagligen men ska jag vara ärlig så minns jag inte så det kan inte ha varit så fruktansvärt viktigt. eller jo, nu minns jag att jag jobbade. sista jobbdagen ever. skönt. hejdå wayfinder.
måndag: jag och sandra åkte till anna men vi hann bara äta en glass innan sandra var tvungen att åka hem =( men jag stannade för att ta 17,15 tåget, sen blev det 19,15 sen blev det 21,15 sen tillslut blev det 23,15 och ersättningsbuss från ystad och hemma sent och en arg pappa. men det kändes bra att anna inte ville att jag skulle hem och jag ville inte hem men anna följde mig till bussen och vi kramades i något som kändes som en timme och ha det så sjukt kul och jag skickar ett kort och sen hoppade jag på tvåan till centralen.
tisdag: jag och francis var i malmö och shoppade och jag köpte ett par byxor och ett armband och ett par byxor som jag kan dansa balett i. jag har verkligen saknat baletten samtidigt som jag inte har saknat den alls.
idag: har jag sovit länge, varit på bo ohlsson och handlat två böcker, varit på biblioteket och lånat sex böcker och läst och skrivit och funderat och pysslat och lagat mat och saknat och kollat på tv. och blogg och bilddagbok och msn. och nu är det nog dags för att hoppa i sängen och hångla lite med min bok som jag är besatt av^^
bye!