its 4:am and youre gone

den 30 oktober dog en av mina två favoritlärare från kastanjeskolan. christian dog i leukemi och han var 34 år, bild- och solärare. jag var på begravningen igår.
från början trodde jag inte att det skulle bli så jobbigt, jag har ju varit på många begravningar innan för mycket närmare släkt, christian var ju ändå "bara" min lärare i sjuan och åttan. men det blev jättejobbigt. först fick alla vänta i ett mindre rum, då var jag på ganska bra humör ändå, där var fullt med folk i svarta kläder med röda ögon, alla helt gråtmilda. sen kom plötsligt ett helt gäng in med blåa scoutskjorter, och det hela blev genast mycket sorgligare. hade han varit scout?
när vi kom in i kapellet stod kistan i mitten, och på den stod ett fotografi och tre rosor, en för livet, en för döden och en för minnena. runt om kistan stod det många stolar, men inte tillräckligt många för det var typ 15 stycken som fick stå upp, det var så många folk där. dom började spela musik, och den passade så bra, det var då jag började gråta först, lite stilla och lugn gråt. sen när alla skulle gå fram och lägga blommor på kistan och ta förväl blev det ritkigt jobbigt. när hans familj gick fram, alla grät floder, och viskade "vi saknar dig, vi älskar dig". då insåg jag plötsligt hur jobbigt allting var, för dom och för alla oss andra. sen när det var våran tur att gå fram till kistan grät jag jättemycket, och plötsligt kände jag en hans på min arm, det var britt från skolan som försökte visa medlidande och då började jag störtgråta, det var jättejobbigt att hålla emot och försöka gråta tyst. och när vi kom fram och såg fotografiet på kistan. jag var så ledsen. jag är så ledsen. jag saknar honom så sjukt mycket. efter begravningen kändes det dock lite bättre. nu har jag iallafall sagt farväl. jag hoppas att du kan se mig nu.

och igår jag kom att tänka på vad vi gör med våra liv. skär in vårt liv i småbitar, testar saker och låter bli saker. tänk om allting bara skulle ta slut? tänk om vi bara skulle gjort ett enda litet misstag, och så hade vi dött? det är så fel, livet är ju en gåva, man kan inte slösa bort det. och det ska jag inte göra. why don't you listen when i try to make it through to you?

och igår träffade jag äntligen madde, jisses, jag saknade henne så mycket. nu har hon flyttat till ystad till sin pappa och bor i den finaste lägenheten man kan tänka sig. det är min drömlägenhet, seriöst asså. gigantiska rum, sjukt högt i taket, vita fönster, knastrande parkettgolv överallt, stora dörrar, vita vägger överallt. jag ska bo så när jag flyttar hemmifrån asså. så SJUKT fint. jag ska nog flytta in till madde förresten. (you're the one whos always been there by my side and what my lonely heart beats for)
Iron & Wine - The Trapeze Swinger